Team Tigerberg

I lördags avgjordes den sista tävlingen i Sommarserien för Volvo originalare i Nässjö.

Det var totalt 15 stycken startande i klassen och förutom oss kom även Tore och Torbjörn till det småländska höglandet. Det var länge oklart om vi skulle åka i Nässjö eller i Mantorp men vi hade en andra plats att åka för i Sommarserien så det fällde avgörande. Tore kom också han för att ta ett silver i Old boys klassen.

För oss lite mer trötta juniorer så passade det oss perfekt att förste start inte var fören klockan 13:00 och efter en liten lagom sovmorgon så drog vi iväg söderut. Vi hade räknat fram att en en fjärde plats skulle ge oss tillräckliga poäng till en totalt andra plats. Tävlingen bestod av 45 km SS varav en avslutning på 2 mil ute på ett militärt område och det kunde dom med facit i hand lika gärna ha skippat.

Detta var årets sista tävling och det visade sig att det kom att kosta för att få åka. Ett uttryck som ”snåla smålänningar” instämmer jag helt på. Vi anmälde oss sista dagen och betalde även in pengar samma dag men med postgiro tar det två dagar innan det kommer fram och då visade det sig att man var tvungen att anmäla sig två dagar innan anmälningstiden gick ut för att få rätt start avgift? Det kan diskuteras men jämför vi oss med vad Tore fick betala för att få åka sin sista tävlingen för året så blev startavgiften ändå billig. Tores kartläsare hade nämligen ”slarvat bort” sin licens för dagen och det gör han nog inte igen.

Humöret var på topp efter förra helgens avslutningen och samma tempo skulle vi ha nu också. Första sträckan var riktigt snabb och det visade sig att vi var det och med en andra tid i klassen, 2 sekunder efter Sverigeseriens total tvåa. Vi var snabbast Götene ekipage och tog Tore med tio sekunder men sedan så fick han upp ångan rejält. På SS 2 hade vi åter andra tid men då ”bara” 2 sekunder före Tore. Mörkret började komma och efter att ha startat på en öppen plats och jag själv hoppade över kartläsarlampan så blev det mörkt och att läsa då blev väldigt svårt. Lärde av misstagen och på SS 3 var den tänd från början och resultatet blev det samma som tidigare men nu bara en sekund från sträckseger. Vi hade nu 6 sekunder upp till seger men en 4:e plats räckte och det hade vi 12 sekunder tillgodo. Delad 4:a låg då Tore och Torbjörn men sedan kom mörkret. Det visade sig att detta passade oss perfekt, första sträck segern för dagen och med hela 8 sekunder och nu var kanske första segern nära. Vi skulle i mål och säkra serien men efter 14 pallplatser utan seger så ville vi försöka inombords i alla fall. Det var en riktigt dålig sträcka, hade vi haft en stridsvagn så hade det kanske funnits möjligheter att ha kul men så var ju inte fallet. Det var samma attack som tidigare men sedan blev vägen sämre och sämre så farten avtog lite men det gick ändå fort tills vi kom till en V2:a. Det gick som vanligt men vi sladda ut lite och sedan högg det så vi får in på insidan av vägen och där låg en sten som slog av yttre styrstaget så vi hade ingen styrning på vänster fram. Det var 2,5 km kvar och det svängde hela tiden och det gjorde det inte bättre. Det kändes som att aldrig sträckan skulle ta slut när vi for över hela vägen utan att ha någon fart alls. Vi tog oss till mål och var distanserad med över minuten mot segraren. Vi hade en transport på 13 km till mål, den absolut jobbigaste transporten någonsin. Vi låg i 30 km/t och att Emil klarade att åka på vägen är bara det en bragd. Med tre minuter tillgodo på transport tiden så var vi där.

Allt kändes förlorat men det visade sig att vi klarade 4:e platsen med 5 sekunder och en andra plats i Sommarserien var klar. En tuff avslutning på rallysäsongen 2005 men den slutade ju ändå med en ytterligare 2:a plats och nästa år tar vi nya tag för att få känna på guldet.